Har tänkt ganska mycket på vilka krav som egentligen ställs på oss mammor...Iblan känns det nästan som om man inte riktigt orkar med allt som ska göras. När jag tänker tillbaka på hur det var när jag själv var barn, inte hade mamma en massa aktiviteter till mig utan jag fick vara med i hennes göromål. På ett sätt känns det helt naturligt men varför har vi såna krav nu??

Idagarna har vi fått reda på att de barn som gått 15 timmar på dagis kommer att iställer för som det varit nu 5 timmar tre dagar vi veckan bli 3 timmar varje dag. Antigen 8.00-11.00 eller 13.00-16.00. Känns som att det är ett sätt för kommunen att spara pengar i o m att det inte behöver erbjuda någon mat samt att det nog vill att vi som "bara" är hemma ska ta hem även storasyskonen...
Nu kommer jag ju att börja jobba 25% så jag berörs inte av detta utan får välja mina tider för Olle precis hur jag vill och det känns riktigt bra. Även om barnen är det finaste man har så är det oerhört krävande att få allt att rulla med två hemma (kan bara tänka mig hur det är att ha tre..), kanske för att man helst vill ha en fin trädgård, fint stylat hus, laga bra mat, banta, träna, vara pedagogisk, fina kläder till barnen, samt vara den bästa mamman. Därför tror jag att ha de större barnen mår bra av några timmar på förskola (och mamman också för den delen...alltså ha sina barn på förskolan)

Men vem är det som ställer dessa krav?? Är det vi själva eller är det samhället?
...Bara en tanke...