Min granne i Piteå har dött. En riktig kraftkarl på 82 år som somade in i sömnen förra veckan. Han var den mest imponerande snöröjaren. Tänk er snön som flyger som från en snöslunga, alltid skottat ner till asfalten med snökanter som man kan tro är mätt med vattenpass, allt detta dessutom på rekordtid. Det är bara en av alla saker jag minns av honom.
När mamma ringde och berättade var jag just på väg till en föreläsning och när vi kursare skulle gå på lunch säger en av dem "åhhh det är så spännande, jag håller på att bli mormor!".... Dessa två händelser gav mig åter igen en tankeställare över livet och dess skörhet...




I helgen har Markus satt in en ny kran i köket. Efter mycket grubblande om han skulle göra det själv eller som vi skulle leja bort det beslutade han ändå sig för att prova själv. Jag måste säga att jag blev imponerad, eftersom det blev mer komplicerat än han först trott fick han både kapa rör och skarva + sätta nya kopplingar. Efter tre varv till stan så blev resultatet blev riktigt bra!



Nu är det slut med droppandet och mjukstängning gör att till och med jag kan stänga en kran mjukt :-) 


I torsdag ringe de hem Olle från förskolan, då hade han 39 graders feber. Det är verkligen inte ofta som han är sjuk så det var lite ovant att se honom spak. Som tur var höll det inte i sig särskilt länge, redan fredag var han bättre men Märta och han var hemma med Markus och sedan har vi tagit det lugnt i helgen.




Nu är det dags för en ny veckan, men jag har det betydligt lugnare denna vecka så det känns skönt. Nu väntar vi bara på nästa vabb eftersom det går magsjuka på förskolan.... alla dessa sjukdomar...