Nu är det inte långt kvar till en mycket välbehövlig julledighet.

Just nu känns det som om kapaciteten börjat tryta. Att jobba heltid (med ett jobb som tar mycket tankar och mental kraft även när man inte sitter på jobbet) ha hus, barn och man tar på krafterna (särskilt den sistnämnda ;) nej utan honom hade det inte gått alls.... Att samtidigt vabba stup i kvarten gör att man kommer efter i kurser, litteratur, seminarier osv och det blir ganska tröttsamt tillslut.
Kanske syns det på något sätt på mig eftersom jag tror att det är en av orsakerna till varför tycker barnen varit särskilt jobbiga en period nu. Både Olle och Märta. Olle med sitt tjat och motstridighet som visar sig så fort vi kommer innanför dörren. Får han inte igenom det han vill bryter han ihop och skriker, sedan bryr han sig inte ett skvatt om vad vi säger utan gör som han vill ändå. Och Märta med sitt gnäll....gnäll...gnäll som specifik riktar sig till mig. Jag förstår att det får för lite uppmärksamhet men det sätt de visar det på gör att jag bara vill ut! Försvinna, bara vara själv.

Jag tror att vi alla behöver lite ledighet. Barnen är trötta på morgonen så vi får väcka dem samtidigt som man inte vill att de ska gå isäng så tidigt så man inte hinner umgås.

När helgen kommer orkar jag inte göra någonting....skulle vilja umgås med kompisar, bjuda på middag men jag hamnar under en filt på soffan istället.



Jag tror att med lite ledighet, komma hemifrån ett tag och bara slappa kommer att ge nya krafter...Jag hoppas...